Julia

Jag är så trött. Så trött, så trött, så trött.
Trött på att vara hemma hela tiden.
Trött på att jag måste be om hjälp med varje minsta självklara sak.
Trött på att jag måste tjata på folk innan de ens hjälper mig med minsta självklara sak.
Trött på att fortfarande efter 10 månader går inte allt på rutinför vissa. (Inte enbart pappa, andra också)
Trött på det mesta. Måste få skriva av mig lite iallafall. Trött på att ingen riktigt förstår, på riktigt. Ingen vet hur det känns men ni försöker.
"Men du är ju mammaledig" Ja, det är jag. Men det betyder inte att det inte är jobbigt att vara hemma med ett barn. Barn ÄR krävande. Kan inte ens gå på toa när jag vill. Ja, det är jätteskönt att jag och Jocke får en natt då och då för oss själva, men har kommit fram till att det skulle vara en hel dag då och då vi får för oss själva. Att bara ligga och lata, kolla tv, film, sova lite, busa, och bara göra ingenting. Tror de ger mer vila än en natt utan Lucas. För under nätterna med Lucas sover ju vi också. Det är under dagarna det krävs, det är då barn är krävande haha.
Nä, jag vet inte vart jag vill komma egentligen. Snart är det lov och vi får då hoppas på att jag inte behöver vara ensam med Lucas hela tiden då.
Var bara tvungen att skriva av mig. Är bara så himla trött ;)
Misstolka inte detta nu, jag älskar Lucas och tycker om att vara med honom, men ibland blir man bara....gissa!
Japp, trött. På det mesta.

Tjingeling!